Västerländska Buddhistordens Vänner (VBV)

Västerländska Buddhistordens Vänner (VBV) är en del av den världsomspännande buddhistiska rörelsen Friends of the Western Buddhist Order(FWBO) som grundades av, en engelsman, Sangharakshita. Efter att ha tillbringat 20 år i Indien, där han studerade och praktiserade inom några av buddhismens huvudtraditioner, återvände Sangharakshita 1967 till England för att starta FWBO, en ny buddhistisk rörelse. Dess målsättning är att med utgångspunkt från buddhismens grundläggande principer skapa former för utövande av buddhismen som passar dagens västerländska samhälle.

Rörelsens kärna utgörs av de män och kvinnor som mottagit ordination som medlemmar i Västerländska Buddhistorden (VBO). De sätter de buddhistiska idealen i centrum av sitt liv och verkar på olika sätt för att främja spridandet av buddhismen. För närvarande finns drygt 1400 ordensmedlemmar världen över. Här kan du läsa mer om the Western Buddhist Order. Ordens vänner är alla de som på olika sätt tar del av VBVs aktiviteter, utan formellt medlemskap.

Om du vill fördjupa ditt engagemang kan du läsa Att fördjupa sitt engagemang i VBV

Det finns en artikel om VBV på Viryabodhis blog, som först publicerades i nr 2 2007 av Buddhism-nu.

FWBO har nu sitt huvudsäte i Birmingham, England, där Sangharakshita bor och även en del hans mest erfarna elever, som tagit över ansvaret för rörelsen. Mer information om VBV finner du här What is the Friends of the Western Buddhist Order (FWBO)?

Buddhism för västerlandet

(Hämtat från Västerländska Buddhistordens Vänner - en introduktion, ett litet häfte av Vessantara.)

Förutom några trevande kontakter långt tillbaka i tiden har buddhismen blivit riktigt känd i västerlandet först under de senaste hundra åren. Så sent som i början på sextiotalet, när en rad översatta skrifter och vetenskapliga studier fanns i omlopp, fanns det bara ett fåtal seriösa utövare. Det var mot den bakgrunden Sangharakshita grundade Västerländska Buddhistordens Vänner.

Sangharakshitas namn är vilseledande vad gäller hans ursprung. Han är engelsman, född i London 1925. Han blev buddhist i tonåren och efter kriget tillbringade han tjugo år i Indien. Han ordinerades till buddhistisk munk 1950 och uppehöll sig de kommande femton åren i Indien där han studerade, mediterade, undervisade och skrev om många aspekter av buddhismen. Under den tiden hade han kontakt med buddhistiska lärare från alla större skolor inom buddhismen och mottog initiering och undervisning av några av de mest ansedda tibetanska lamorna i vår tid. 1966 återvände han till västerlandet och grundade VBV året därpå.

VBV har en rad distinkta drag som särskiljer oss från andra försök att etablera buddhismen i väst:

Vi anser att nya sociala och kulturella villkor kan betyda att saker görs på ett nytt sätt

Innan VBV hade grundats bedrevs i stort sätt all buddhistisk undervisning i västvärlden i överensstämmelse med former som utvecklats i öst. Lärare kom från Sri Lanka, Thailand, Burma eller Japan, och på senare tid från Tibet. De försökte i stor utsträckning transplantera sina egna speciella former av buddhismen utan hänsyn till västerlandets speciella förutsättningar och villkor.

VBV tar emellertid fasta på att presentera buddhismen på ett sätt som är relevant för det moderna västerlandet. De villkor vi lever under har en enorm inverkan på oss. Den industrialiserade miljön med skyskrapor, snabba bilar, tv och datorer är så olik de betingelser buddhismen utvecklades och blomstrade under. Det krävs nya och annorlunda metoder för att lösa upp de psykologiska och andliga barriärer som avhåller västerlänningar från att välja vägen till upplysning. Vi har därför insett att en del uttrycksformer, som förmedlar de centrala erfarenheterna i buddhismen, kan behöva anpassas till våra nya villkor.

Samtidigt har vi aktat oss för att "kasta ut Buddha med badvattnet". Kärnan i buddhismen är universell och oföränderlig, och det är denna kärna vi försöker förmedla. Ur den synvinkeln är vi en helt "traditionell" buddhistisk skola.

Vi hämtar inspiration från hela den buddhistiska traditionen

Det fanns andra buddhistiska grupper i västerlandet före VBV. Nästan samtliga ägnade sig emellertid åt studier och övningar av en enda skola. Vi anser att västerländska buddhister bör ha fria händer att hämta inspiration ur hela den buddhistiska traditionen. Vi ägnar oss därför inte enbart åt theravada, zen eller tibetansk buddhism. Inom VBV studerar vi och utövar allt vi finner användbart för vår utveckling, oavsett vilken buddhistisk tradition det kommer ifrån.

Vi tar gärna västerländsk konst och kultur till hjälp i den personliga utvecklingen

VBV är trogen den buddhistiska traditionen i dess helhet. Vi blandar inte ihop buddhismen med andra religiösa eller andliga traditioner. Samtidigt är vi redo att hämta inspiration ur källor utanför buddhismen om de är användbara. I synnerhet har vi ägnat tid åt att utforska västerländsk konst och litteratur för att finna konstnärer, poeter och författare vars verk återger glimtar av Dharma. Det betyder att vi västerlänningar inte behöver klippa av våra kulturella rötter för att utöva buddhismen. Vi kan uppskatta och använda det bästa i vår egen kultur som en bro till en förståelse av Dharma.

Vårt synsätt har blivit en stor framgång. VBV har nu center över hela världen och står i kontakt med tusentals människor. En av de stora överraskningarna med VBV:s utveckling och framgång har varit dess breda räckvidd. VBV:s inställning fungerar inte bara i västerlandet utan också i slumområden och byar i Indien.

VBV har inte bara expanderat över hela världen utan också fördjupats. I början gav Sangharakshita alla föredrag, ledde varje kurs och retreat. Han har nu i stort sätt genomfört processen med att lämna över ansvaret till andra. En ny generation - medlemmarna av Västerländska Buddhistorden (VBO) - kommer att föra VBV framåt. Så låt oss nu titta närmare på den orden som utgör hjärtat av VBV.

Västerländska Buddhistorden

VBV:s kärna är Västerländska Buddhistorden som idag består av cirka 800 ordensmedlemmar. De ansvarar för de aktiviteter som bedrivs vid de cirka 40 olika center som finns världen över. Varje enskilt center drivs som en självständig enhet av ordensmedlemmar som bor och verkar lokalt. Det som håller ihop rörelsen är deras gemensamma utövande av Dharma och de personliga vänskapsband som finns mellan ordensmedlemmar vid olika center.

Vad innebär det att vara ordensmedlem?

En ordensmedlem är någon som har åtagit sig att följa den buddhistiska vägen till upplysning. De har gjort detta åtagande till det nav kring vilket allt annat i livet roterar. I synnerhet har de accepterat Sangharakshita som sin andlige lärare och Västerländska Buddhistorden som det sammanhang de försöker nå upplysning i.

Är ordensmedlemmar munkar eller nunnor?

Orden står öppen för varje man och kvinna som seriöst vill engagera sig i den buddhistiska vägen, inte bara för dem som vill leva i klosterlika förhållanden. Den sortens klosterväsende som finns i öst är inte nödvändigtvis relevant för människor i det moderna samhället. Även om vi försöker leva ett "till hundra procent buddhistiskt liv" är medlemmarna i vår orden inte för den skull munkar eller nunnor.

 

Om de inte är munkar eller nunnor, hur lever då ordensmedlemmarna?

Ens strävan mot upplysningen kan komma till uttryck i vilken livsstil som helst, så länge den är etisk och inte innehåller element som aktivt hindrar ens utveckling. Ordensmedlemmar lever på många olika sätt. I England där rörelsen är som störst är också variationerna i livsstil stor. Ett exempel på detta kan man se i den engelska staden Norwich där det idag finns ett trettiotal ordensmedlemmar. En del arbetar inom rörelsen med att driva centret, en del arbetar med att publicera buddhistiska böcker och tidskrifter medan andra arbetar i en presentaffär som baseras på buddhistiska principer.

De som arbetar utanför VBV försörjer sig bland annat som byggnadsarbetare, författare, musiker, konstnärer, yogalärare, tai chi lärare. Några bor med sin familj och barn. Vissa bor ensamma medan andra bor i mans- eller kvinnokollektiv eller delar hushåll med en buddhistisk vän. Alla försöker att meditera regelbundet och göra vad de kan för att främja sin utveckling som buddhister. På olika sätt försöker de alla att erbjuda den buddhistiska traditionens rika gåvor till allt fler människor. Många av dem undervisar i buddhism och meditation.

Vilka regler behöver ordensmedlemmar leva efter?

Det finns inga regler. Regler tenderar att hindra snarare än att var till hjälp, eftersom effekten ofta är att de hindrar människor från att tänka själva. Då buddhismen inte tror på en skapargud, finns det heller inga budord att lyda. Vid ordinationen tar alla ordensmedlemmar på sig att öva en uppsättning traditionella etiska föreskrifter. Dessa förtydligar de grundläggande principerna som bör tillämpas på kroppens, talets och sinnets alla handlingar. Med hjälp av dessa föreskrifter försöker ordensmedlemmarna att utveckla en positiv inställning i livets alla situationer. Manliga och kvinnliga ordensmedlemmar antar samma föreskrifter och praktiserar på likvärdig basis.

Hur blir man ordensmedlem?

Det tar i regel flera år att bli redo för ordination. Ordination innebär ett livslångt åtagande och är uppenbarligen ett mycket allvarligt steg. Det är öppet för vem som helst att fråga om ordination när man känner att man vill bli ordinerad. Tidigare var det Sangharakshita som ensam bestämde om någon skulle ordineras, men idag finns det en mindre grupp erfarna ordensmedlemmar (preceptorer) som avgör om en person är redo för ordination eller inte. Man tar hänsyn till det omdöme som förmedlas av de ordensmedlemmar som känner vederbörande väl. Ordinationen utförs vanligen av en preceptor under en speciell ordinationsretreat.

Under ordinationsceremonin får personen ett nytt namn. Det hämtas vanligtvis från sanskrit eller pali. Namnets innebörd uttrycker andliga egenskaper som personen antingen redan har eller som finns som en potential hos dem. För ordensmedlemmar är namnet en ständig påminnelse om det andliga strävandet de förbundit sig till.

Vid kurser eller andra offentliga evenemang brukar ordensmedlemmarna ha på sig en kesa. Det är ett band av sidentyg, antingen i vitt eller guld, som man bär runt halsen. Det har broderier av tre brinnande juveler, som symboliserar Buddha, Dharma och Sangha. De flesta ordensmedlemmar har en vit kesa; en guldgul kesa innebär att bäraren offentligt har åtagit sig att leva i celibat.